I slutet av 2018 ägde en kalvträff rum på gården Ekefall utanför Nässjö.

Gården ägs av Johan Carlsson, som föder upp mjölkraskalvar; närmare bestämt ca 250 –270 stutar och ett mindre antal kvigor årligen.

Gården Ekefall har funnits i släkten i flera generationer. För 15 år sedan bestämde sig Johan för att ställa om till köttproduktion istället för mjölk, dels beroende på ett stort intresse men också för att de miljömässiga förutsättningarna redan fanns, med stora naturbetesmarker.

Det har varit en process som tagit några år men nu har den nya inriktningen satt sig och det är nu köttproduktion man är inriktad på. Johan berättade för kalvträffsdeltagarna att han köper sina djur från ett fåtal omsorgsfullt utvalda gårdar. När kalvarna kommer till gården är de mellan två veckor och två månader gamla och matas med pulverbaserad mjölk samt kalvmix.

Mjölken doseras försiktigt till en början men gradvis ökas ransonen till tre givor per dag. Kalvarna har fri tillgång till kalvmixen och de beräknas ha en tillväxt på ungefär 850 – 950 g/dag i snitt under hela uppfödningsperioden. När de slaktas väger de ungefär 315 kg. –Generellt är det sällan djur blir varken för feta eller för tunna. Är det mot förmodan någon som blir för fet är det oftast kvigor. Våra djur är oftast klassade som 3+ och 0. Jag ser det som att slutgödningsmixen har stor betydelse i sammanhanget.

Under kalvträffen bjöds vi på en intressant rundvandring på gården, med bland annat en genomgång av fodersystemet. Det visar sig att det görs fyra olika mixar på gården. Förutom kalvmixen för kalvar mellan två veckor och fyra månader är det storkalvsmix (4 –8 mån), mellanmix (8 –17 mån) och slutgödningsmix (17 –21 mån). Förebyggande behandling gör stor skillnad för sjukdomsstatistiken Djurhälsan på Ekefall är i allmänhet god. 2017 var andelen lunginflammation 18% och dödsfall 1,5% men sedan dess har man blivit snabbare på att upptäcka och behandla, vilket gör att antalet återfall i lunginflammation med insjuknade kor minskat markant.

De två representanterna för MSD som närvarade under kalvträffen, Hampus Dahlström och Sebastian Lundin, är båda veterinärer och har omfattande kunskap inom sina områden. De uttryckte båda att det förebyggande arbetet är grunden för god djurhälsa och att de vanligaste behandlingarna för nötkreatur handlar om just lunginflammation, men även om diarré och utvändiga parasiter.

– Att förebygga sjukdom är inte bara bra för antibiotikaresistensen utan även för plånboken. Sjuka djur hamnar efter och blir mer mottagliga för andra åkommor, de kalvar ofta in senare och mjölkar sämre efter första laktationen.

Martin Kavanagh lokaliserar flaskhalsar och ger råd för hälsosam djurhållning

Martin Kavanagh är från Irland och verksam som veterinär och hälsorådgivare för mjölkkor. Han har en gedigen erfarenhet från branschen och samarbetar bland annat med J-O Brink. Under årens lopp har Martin besökt ett stort antal lantbruk i Sverige, i syfte att ge råd och ringa in utvecklingsområden inom djurhållning, utfodring och miljö.

Under kalvträffen på Ekefall pratade Martin bland annat om vikten av att bedriva varje verksamhet på ett sätt som gör att man även under dåliga perioder har marginaler nog att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna överleva. En väg att nå detta kan vara att skapa ett så kallat hanteringssystem, så att man redan från början har koll på djurens vikt.

– När kalven är liten kan man mäta den med måttband, sedan vid 3–4 månader kan man börja väga den på en våg. Sedan gäller det att man vet hur man ska hantera siffrorna i slutändan. Nötkreatur har biologiskt sett relativt små lungor. Detta har att göra med att deras eventuella flyktbehov endast rört sig om mycket korta distanser. En tillväxt per dag på 1,3–1,4 kg skapar ett hårt tryck för djurens lungor, vilket drabbar kor i allmänhet och i synnerhet snabbväxande raser som exempelvis Limousin och Charolais. Eftersom tillväxten avtar drastiskt påverkas de oerhört negativt av sjukdagar.

Martin berättade att många gårdar har för hög andel ungdjur och på tok för många ”fripassagerare”. Med fripassagerare menar han de djur som inte presterar utan bara glider med genom systemet och kostar pengar.

– Man måste börja fokusera på den enskilda kalven i större utsträckning. På så vis kan man förebygga sjukdagar och minimera förlusten i tillväxt. En individ som får lunginflammation minskar sin tillväxt per dag med 0,2 kg.

Viktigt att göra rätt från start

Martin Kavanagh är övertygad om att starten för kalven har en avgörande betydelse för den utveckling som följer. Han poängterade under sin genomgång att det är viktigt att kalven vid ankomst till gården får en torr djupströbädd och att man håller temperaturen över 5 grader. Kalvar kan drabbas av så kallad köldstress, en åkomma som gör att de bränner all sin energi på att hålla värmen och därmed får ett kraftigt nedsatt immunförsvar.

– Upp till 2 veckors ålder bränner kalven energi vid temperaturer under 5 grader. Då kan ett kalvtäcke eller en värmelampa vara nödvändigt för att den ska må bra. Dessutom kan kalvar ofta bli uttorkade och kan då behöva få electrolyter.

Det finns en rad åtgärder som kan förhindra att kalven blir sjuk initialt. Flytten i sig är en riskfaktor men genom att bibehålla kontinuitet runt kalven minskar man stressnivån, vilket skapar bättre förutsättningar för återhämtning. Tillgång till vatten är också nödvändigt liksom en dragfri, lugn miljö att vila i. Utöver att bädden ska vara torr kan man se till att den har viss lutning. Det underlättar dräneringen och leder i förlängningen till att mindre ammoniak avgår från bädden. Martin delade generöst med sig av råd och fakta som framstår som självklara när man hör dem men som man kanske inte skulle ha tänkt på själv. Han pratade om högenergifoders effekt på långpälsade djur, slutgödningens för och nackdelar samt lämpliga rutiner för vaccination.

– När det blir dags att vaccinera kalven bör man först ta reda på ifall mjölkbonden som kalven kommer från har vaccinerat den innan leverans. Man bör i möjligaste mån samarbeta med mjölkgården i förväg, så att man undviker att få djur av sämre kvalitet. Man kan till och med erbjuda sig att vara med och betala för vaccination mot till exempel Rota och Corona. Ingen gynnas ju av att djuret blir sjukt och det är ju bättre att förebygga problem än att tvingas lösa dem när de uppstår. Det är dessutom förhållandevis billigt att vaccinera i Sverige om man jämför med till exempel Irland.

Senaste inlägg